Valborgsmässoafton...

Jaha, så var det Valborg. Intoxikerad pöbel så långt ögat når. Själv sitter jag med ett litet glas Chateau neuf de pap i min Emmafåtölj lyssnandes på "Oh hur härligt Majsol ler" med Orfei Drängar. Lilla Margit sitter i mitella med ett glas ljummen mjölk, på en liten puff bredvid. Masserandes mina trötta fötter med sina små reumatiska fingrar. Valborgsmässoaftonens Majbål är ju till för att skrämma häxor på flykt, så mina vänner; känner er trygga. Varken Franschehschschseska eller andra troll torde våga visa sina fula trynen ute denna afton.
I morgon skall jag stå på min balkong och kasta ägg på proletärerna som tågar fram, mot bättre vetande...

Angående att ärva...

Min framlidne make Carl hade ju den god smaken att efterlämna en smärre förmögenhet då han en oktobernatt för en herrans massa år sedan råkade gå hädan. Oh, jag minns det som vore det igår, hur han satt i biblioteket med cognacskupan i ett krampaktigt grepp. En lite fånig frågande blick. Munnen gapande som om han just sagt "va?" och fastnat där. 

Jag blev förstås oerhört skärrad och ringde naturligtvis på ambulansen direkt efter jag avslutat kapitlet i den bok jag läste (Inteckning i livet, Vicky Baum 1947) och druckit mitt kvällskaffe, broderat färdigt kuddfodralet i schattersöm, telefonerat min väninna Erna om den stundande bazaren i kvinnoföreningen.

Hur han hade råkat få cyanid i sitt glas förblev ett mysterium, men efter detta behövde jag aldrig gifta om mig. 

Ljuvliga dag...

Idag har undertecknad varit på sitt mest strålande humör! Mer glittrande glad än Sickan Carlsson någonsin varit.
Då jag slog upp mina ljusblå om förmiddagen mindes jag att det var min namnsdag. Jag ringde på Margit för att komma med frukostbrickan. En ljum bris av kaffe låg över rummet då Margit plötsligt snubblade på kelimmattan framför toilettbordet. Som jag skrattade! Och det blev inte bättre när det visade sig att hon brutit lårbenshalsen. Ja, hon vet hur man roar den lilla människan.

Alltnog, jag klädde mig i stilla mak, och beslöt mig för att slå en lov neråt NK, eller Hansakompaniet som de envisas att kalla det. På den lilla bron över kanalen träffades jag av en okammad, on det var en man eller kvinna gick inte att se, varelse. Den kom tydligen från något som hette Djurens rätt. Jag blev mycket konfunderad då jag inte viste vilken rätt det handlade om, förrätt eller varmrätt? Nåväl, ycket irriterande var den iallafall... Till min stora glädje råkade samtidigt jag svänga lite hårt med handväskan och plums, där låg den i kanalen med det andra avskrädet. Ännu ett skrattanfall kom över mig!

Vid entren till NK såg jag lilla Hester komma mot mig, jag vände givetvis på klacken, och tog upp en liten fickspegel för att smygtitta vart hon var på väg. Som genom ett Herrens mirakel kom kullerstenarna till min räddning. Hesters klack flög och mitt försprång ökade såpass att jag utan problem kunde smita in på Hollandia för en eftermiddagskaffe utan påhäng!

När jag så fått mig en Budapeststubbe och en Strassburgare till livs, fortsatte jag min vandring. Köpte mig en tidning för att läsa dödsannonserna, och förhoppningsvis få mig ett gott skratt till. Dessvärre stod det inget om vare sig Babushcshschka eller Franschschcshcshka. Men lyckan kom ändå till mig när jag kom hem eftersom Margit låg kvar och sprattlade! Jag hade ju helt glömt bort henne i mina bestyr. Som jag skrattade! Hon är som en riktig Thor Modéen blandat med Siw Ericks. Detta gjorde dagen till min bästa namnsdag hittils! Nu återstår att se vad aftonen har i sitt sköte. Har lilla Margit fler tokigheter på lut?

Som sagt, min väninna Fru Ribbing har nog blivit lite slapp i nyporna. 

Stoppa kniven i munnen! Jag har väl aldrig hört på maken...

http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=762028

Vegas vårtankar...

När jag idag tog en liten promenad till min manikyrist, lade jag märke till en liten detalj. Överallt man vänder sig ser man dem. De vansinniga svenskarna som eftersom temeraturen stigit till över 10 grader känner en stark vilja att exponera sig på de mest osmakliga sätt. 

Hade män varit menade att ha kortbyxor, så hade deras ben varit skapade annorledes. Och förövrigt saknas självkritik uppenbarligen hos dessa fruntimmer som sittandes här och där fyller på sitt överflöd med glassar och andra osmakliga ting; blottandes överfyllda dekolltage och snövita lår!

Nej, en korrekt vårklädsel är en trevlig tunn kappa i ett ljust poplintyg, trekvartsärm naturligtvis. Dräkt i vårfrächt tyg och till detta ljusa tunna handskar, en trevlig scarves, ljusa lagom högklackade skor, och naturligtvis en lite lätt bredbrättad hatt till skydd mot solen.  

Och förövrigt skall mat ätas med bestick, vi är inte grisar!

gårdagens eskapader...

Jag vill härmed å det starkaste dementera alla falska rykten om att jag skulle ha synts dansande och sjungande i de mest dubiösa sammanhang.  Jag har hört att jag sågs dricka med kreti och pleti, samt ta på okändas kroppar... Inget kunde vara mera osant!

Min kväll bestod enbart av en enkel diné med ett par vänninor, en torr sherry till kaffet var det lilla jag drack, och så är det. Vad än Jugoslaviska chanteuser eller solariebiträden från Malmö säger! 

Till sängs gick jag klockan 23:42 med sällskap endast av en god bok och en bäddkappa. 

Ni kära läsare borde veta att jag aldrig skulle besöka Hades grottor om natten, där en keberos med siliconbyst vaktar... nej icke!!!

En afton med vänninor.

Jaha, så sitter man då med en, ja jag vill inte kalla det drink, Babuschshchkas smuggelsprit med någon billighetslemonad, tillsammans med lilla syjuntan inför en afton på lokal. Nå, Vi har hittils fått smakprov på Babushchskas petomanshow, Caritas osjälviska generositet (hon visar gärna och gratis upp sin kropp) och lilla Elecktias fotsvett. Jag är som ni kanske försår på ett alldeles särdeles gott humör.

Återstoden av aftonen ligger som en skir dröm för mitt inre... Blir det samma succés pyramidale som så oftast när jag ärar en resturation med min närvaro? Knäpper lilla... Hester med sin kamera? Har den sköna belinda något som skyler hennes kön? Får jag dansa en sista dans till tonerna av Ulla Billqvist? Ja, frågorna är många, svaren ligger som i ett dis, och om ett par timmar får jag svaret.

Ser ni mig så vik undan, jag tål inte kroppsdoft!

Barnuppfostran...

Mina planer för gårdagens afton grumlades å det grövsta. Jag satt med min lilla lukulliska vard lyssnanes på en fantastisk radioteater (Det hände i Lohwinckel av Vicky Baum 1931). Då det plötsligt ringer på min port, och lilla Margit som satt på en pall bredvid min schäslong, drabbades tydligen av en stroke eller något och gick inte att nå. Vad att göra? Jo, jag får resa mig och vandra mot dörren.

 

I dörröppningen stod en liten människa, först trodde jag att cirkusen var i staden och att en dvärg hade rymt, men icke! Tydligen har det i min fastighet flyttat in en ... Huu... FAMILJ!!! Människan som stod utanför var tydligen dotter i detta sällskap. 

Där stod jag nu med en lätt avsky i blicken, och naturligtvis säkerhetskedjan på, vad händer?

Den lilla saken tilltalar mig!

 

- Vill du köpa Majblommor?

-Sedan när säger man du till mig?, frågade jag då.

Varpå avskrädeshögen i rosa tyll tystnade, tittade frågande på mig, mumlade något om  rädda barnen och välgörenhet.

-Jag bryr mig inte om rädda barn, låt de som skrämt dem betala!

Förövrigt ska inte du inte titta direkt på mig! Däremot knixa på ett trevligt sätt, hålla händerna längs sidorna, Räta på ryggen, dra en kam genom håret, rätta till gluggen mellan tänderna, gå ner ett par kilon skulle heller inte skada, tvätta dig bakom öronen och till sist sluta upp med att störa oskyldiga damer innan jag ringer polisen! 

Varpå jag slängde igen dörren och återvände till radion. Senare kom jag att tänka på hur slappa föräldrar numera är, ett tips då från lilla mig, försök få tag på Joan Crawfords lilla bok om barnuppfostran,  så kanske samhället kan komma på rätt fot igen!

Vissa personer!

Det finns personer som skriver som kommentar till mina inlägg, att de kräks, de vill vara anonyma, vad sägs om att omsätta denna vilja att kasta upp till verklig handling. Istället för att beställa extra portioner på PöbelBeufhuset... 

Jag är som sagt extremt diskret lagd och skulle inte drömma om att publicera namn eller bild på personen i fråga. Personen på fotografiet bredvid är endast med som illustration och har verkligen inget samband med texten... verkligen inte... hon är anonym med...

Den arma lilla människan Elecktra är ju skam till sägandes en enkel proletär, arbetandes i sitt anletes svett. Detta trots mina uppmaningar att hitta en rik make i hösten av sitt liv. Jag tror att hon behöver en liten småkaka som uppmuntran. 

Det är helt enkelt dags att vässa armbågarna inför mötet med pöbeln på stadens gator.

 

Godförmiddag!

Först en liten lätt frukost bestående av en liten dryck på ägggula och tabasco. Inmundigade jag två små briocher med den ljuvligaste drottningsylt och en skiva syrligt men varmt doftande Svarta Sarah, en liten kopp av kaffe svartare än min själ med den minsta antydan av änglaljuvhet i form av upphettad kärnmjölk. 

Sedan blir det en runda hos min skräddare, modist och körsnär, pälsarna måste ju in på sommarförvaring, särskilt som solen verkar stanna (Personligen har jag inte lyssnat eller litat på meteorolog sen John Pohlman slutade, långhåriga och homofila verkar de alla numera...)

En liten tripp över sundet till lilla väninnan Erna för en ostronlunch skall också hinnas med, om båtarna går som de ska jag litar inte på den där bron! Då ber jag hellre chauffören köra mig till Helsingborg så jag kan ta båten därifrån, rätt ska vara rätt och man skall kunna äta en sandwich till brädden fyll av de mjällaste små räkändalykter krönta av nyvispad gyllene majonaise, och en skiva citron surare än mitt sämsta humör. Med ett glas Dortmunder eller kanske Citronvand, och en liten kyld vid sidan om.

Hur Fan skall jag hinna med detta på en motorväg över en bro!?

Nåväl, jag hör av mig när jag på riktigt anser att ni behöver veta vad jag gör.

Adjö!

Ja ja...

Jag är inte narcissist på något sätt, jag ansåg mest att ni behövde något att vila ögonen på efter allt skräp man hittar här på intranätet... 

Jag skulle aldrig sänka mig så lågt att jag skulle nämna några namn... 

Titta IN i kameran!!!

Lördag!

För att styra upp mer i härvorna i denna stad kommer undertecknad att ge sig ut om lördag afton... Känn er varnade!

Nu är det hög tid!

Jaha, efter att ha blivit informerad om att diverse transvestiter och annat löst folk anser sig så betydelsefulla att de tvingar på sina åsikter och förehavanden till kreti och pleti på detta intranät, är det min plikt att rensa upp i dessa härvor... Sanningarna kommer från min mun via min sekreterare Margits flinka fingrar. Själv förstör jag inte manikyren genom tangentknackande.

 Just för tillfället dikterar jag för den lilla människan sittandes under en torkhuv hos min frisörska Kerstin, ingen, jag säger INGEN kan ondullera som hon. Nåväl, då är det dags. 

PÖBEL BEWARE!