
En stärkande morgonpromenad i kaktuslunden och en liten frukost på slottet med Lilla Albert, jag minns så väl när han sprang i mammas hasor och lånade hennes juveler. Nåväl, att han inte är gift än är ju ett mycket stort mysterium.
Efter morgonvarden hoppade jag i min seglardräkt för en liten tur med min lilla båt som troget väntade på mig i småbåtshamnen.
Eftersom jag inte varit där på ett år så fick naturligtvis Margit, det lilla stycket, städa. Jag tycker det känns så ofräsht med alger och snäckor under durken, så i fick hon dyka med en skurborste och lite tomteskur (det bör alltid finnas med i ens packning när man far utrikes).
Vad hon kan hålla andan det lilla livet... Ibörjan flöt hon upp hela tiden men det hjälpte när jag hittade en lång stav som jag kunde trycka ned henne med ända uppifrån soldäcket där jag satt och njöt av min Campari.
Hon är ju för rolig... När vi skulle segla i väg, jag längtade så efter min favoritrestaurant i Antibe, så skulle hon tvunget åka vattenskidor efter båten. Eller nåja, kanske inte så mycket vattensidor som att flyta stillsamt efter i repet jag bundit fast henne med. När vi kommit till Nice så tyckte jag nog att hon drog ned farten lite så jag skar loss repet. Hon fick väl ta ett eget initiativ någon gång och inte bara lita på min vänlighet och värme, släpandes efter mig som ett litet appendix. Hon var ju med i OS-truppen i simning på stockholmsolympiaden, så ett par simtag borde hon klara.