Tillbaka...

Kära små läsare. Nu är äntligen er väntan över och oron i ert bröst kan fladdra i väg likt fjärilen från sin puppa!

 Min ferie är nu på paus och farandet Europa runt har landat mig hemma igen för en stund.

Som vanligt mötte jag sommaren i Monte Carlo, min svit på Hôtel de Paris väntade som vanligt i prunkande prakt med doftande syrenér i varje vas, detta vet personalen förväntas av dem och som en liten trevlig gest emot dem så hade jag min Syrénlila dräkt vid ankomsten. En spontan applåd togs upp av Jean vid conciergedisken. Den lilla kretinen Margit påstod så klart att hon var allergisk mot starka dofter. Pjosk! Jag har altid använt Poison, No 5, eller liknande perfume, Och Margits eviga rosslande har snarare blivit ett ljud som man inte hör, likt en klockas tickande.

Nu låg hon iallafall i ett hörn av sviten och pep från bronkiterna, sträckandes en hand efter telefonen för att ringa någon form av vård, och då påmindes jag om att jag var tvungen att ringa ett mycket viktigt samtal. När hon mest låg stilla lade jag på luren, och nu när fröken ur hade upplyst mig om tiden hemma i Sverige kunde jag ta min kaffe på caféet bredvid, där jag och den saliga Furstinnan så många gånger skvallrat bort många timmar. En liten tur i de små boutiquerna i kvarteren gjorde mig på gott humör igen! Inget är som försommar i Monaco! 

Val tillbaka på hotellet fick jag en liten piccolo att baxa ut Margit på gatan för att hämta mina inköp, Jag hade ju valt ut en fantastisk ensemble för kvällens middag och det skall icke en astmatisk liten proletärsdotter få hindra. 

På åtrhörande.